Feltänkt?

"Lösryckt" undervisning

Jag har ställt mig tveksam till att undervisa elever i informationssökning i lösryckta sammanhang, alltså utanför kontexten av ett ämne eller ett projekt. Men i våras fick jag en fråga från en lärare som sällan efterfrågar samarbete med mig, så då gällde det att vara tillmötesgående i första hand. Hur skulle jag organisera undervisningen, när lärarens önskemål var att eleverna skulle bli "bättre på att söka på Internet"? Hon framhöll särskilt att hon tyckte att de saknade fantasi. Klassen (handelsprogrammet åk 1) höll just nu inte på med något särskilt projekt, utan eleverna behövde undervisning just i att söka, sa läraren.

Eftersom det har varit glest mellan inläggen på bloggen ett tag, tänkte jag passa på att berätta lite om vad jag rent konkret gjorde med klassen.

I mina förberedelser för att träffa klassen funderade jag en del över begreppet fantasi. När vi sedan sågs lät jag eleverna fundera över två frågor, till att börja med:

- När är jag bra på att söka information? När brukar jag lyckas med att hitta vad jag söker?
- När är det svårt att söka information? Har jag misslyckats någon gång?

Eleverna fick två tomma lappar där de fick skriva ner sina funderingar. Dessförinnan hade jag pratat lite om att man är bra på att söka i olika sammanhang, t ex när det gäller att ta reda på när bussen ska gå, om man åker buss varje dag.

Vi gick tillsammans igenom vad eleverna skrivit och jag skrev på tavlan:

Bra / lyckas
När man letar länge så lyckas man
Busstider
Historia
Resor
Kläder
Elektronik
Horoskop
Resor
Sport

Svårt / lyckas inte
Lagar & regler
Postens hemsida
Hantverk (lärarens förslag)
Administration

Vad var gemensamt för de olika spalterna? Jo, i "bra-spalten" fanns sådant eleverna kunde mycket om, var intresserade av eller hade läst mycket om i skolan, kom vi fram till. I "svårt-spalten" fanns sådana ämnen som man inte kunde mycket om.

Vi (eller mest jag) pratade en stund om att kunskapen runtomkring är viktig för att man ska lyckas riktigt bra när man söker. Kanske ska man läsa på lite mer i ämnet, kanske i läroboken, innan man sätter sig vid datorn? Kan det ibland vara lättare att hitta uppgifterna via en bok t ex? Kan man fråga sin lärare / bibliotekarie mer?

Eleverna fick sedan några övningsuppgifter som de skulle göra vid datorn. Det gick ganska mycket ut på att eleverna skulle få associera och använda sin fanasi för att lyckas med sina sökningar.

Tyvärr har jag inte gjort någon utvärdering av lektionen, så jag vet egentligen inte hur bra utfallet blev. Men jag tyckte i alla fall att jag lyckades få ett slags grepp om hur man kan lägga upp sådana här lite "lösryckta" lektioner, med informationskompetens och fantasi (som är en del av IK) i bakhuvudet.

/ Anna-Stina, gymnasiebibliotekarie i Bålsta

'Literacy' och 'Information Literacy'

Något man som gymnasiebibliotekarie får anledning att fundera över då och då är vilken roll man kan och bör ta när det gäller arbetet med elevernas läskunnighet. Alltså det lite bredare stora L:et, istället för IL, som vi så ofta pratar om. Några av oss arbetar inte uttalat med detta, andra är särskilt inriktade på arbete med framförallt skönlitteratur.

Hur kommer det sig att vi ser så olika på denna fråga? På grundskolebiblioteken och på folkbiblioteken finns en större självklarhet i att biblioteket tar en aktiv del när det gäller att inspirera till läsning och påverka människors läsvanor. Enligt min erfarenhet och mina "spaningar" minskar bibliotekariernas deltagande i läsutvecklingsarbetet i gymnasiet för att på högskolenivå bli än mer sällsynt. (Kan det stämma?)

En nyckel till att förstå detta kan vara de paradigm som råder inom det biblioteks- och informationsvetenskapliga området. Om man verkar mer inom det informationsvetenskapliga paradigmet ingår inte arbete med skönlitteratur på ett självklart sätt, medan det förhåller sig tvärtom om man anammat det biblioteksvetenskapliga perspektivet. (Jag fick ett litteraturtips av Jonas Fransson ang. detta: Marcia Bates, The invisible substrate of information science.)

Vi hör från många håll att läskunnigheten hos svenska barn och ungdomar sjunker. Ska vi inte på gymnasienivå arbeta mycket brett när det gäller IL, tänker jag. Är inte läskunnighet en förutsättning för IL? Hur tänker vi kring läskunnigheten när vi t ex arbetar med värdering av texter och källkritik? På vilka sätt arbetar vi med både fack- och skönlitteratur för att utveckla elevernas läsfärdigheter?

Jag har själv under flera år arbetat med läsutveckling i form av framförallt litteratursamtal med gymnasieelever. På min skola har några lärare bestämt sig för att minst en skönlitteratär text ska ingå i alla kurser, t o m i ett så "långsökt" ämne som konstruktion. Och det fungerar bra som ett sätt att bredda perspektiven och få ungdomarna att läsa.

Jag vill gärna höra om fler som arbetar med läsutveckling på olika sätt på utbildningsbiblioteken. Dela med er av inspiration och tips!

Anna-Stina Axelsson

BibTeach...

...är en dansk webbresurs med undertiteln "biblioteksundervisernes toolbox". I den text som beskriver projektet står följande att läsa:

I 2003 modtog Det nordjyske Landsbibliotek og Herning Centralbibliotek tilsagn om støtte til et projekt om indsamling af kursusmateriale, bearbejdning af dette samt om udarbejdelse af 10 færdige kursusmaterialer til brug for folkebibliotekernes undervisere. 

Besök BibTeach.

Ola

Kollegahandledning

Läser just nu en kurs på Lärarhögskolan i Stockholm som handlar om bl a kollegahandledning. Inom skolvärlden är detta sätt att stötta varandra i arbetslagen en etablerad metod för utveckling av verksamheten. När jag söker efter exempel i biblioteksvärlden är det mycket svårare att finna något! Att använda sig av "peer counseling, "peer tutoring" eller "peer coaching" verkar vara vanligast då bibliotekarier ska undervisa t ex lärare i informationssökning, eller då erfarna studenter handleder mindre erfarna i biblioteket. Kanske har jag letat för dåligt, men kollegahandlening verkar vara långt mycket vanligare i skolans värld.

Hur kommer det sig då att vi bibliotekarier inte på detta sätt tillvaratar gruppdynamiken när det gäller att utveckla och bearbeta det som sker i vårt dagliga värv, i t ex informationsdisken eller undervisningsrummet? Eller gör vi det, men under andra former? Eller talar vi inte så mycket om vad vi gör helt enkelt? Visst behöver vi också tala ut och få stöd av våra kollegor? *retoriska frågor*

Ett lästips från mig blir Per Lauvås, Kollegahandledning i skolan, 1997

Anna-Stina Axelsson, gymnasiebibliotekarie

Vilken hund är du?

Medan du funderar över din yrkesroll eller det professionella objektet kan du i alla fall komma fram till vilken hund du är! Gör testet här:

Kanske Biblioteksbladet sen publicerar "Hela listan"?

Malin

Vallhund vid första testet och Golden Retriever andra gången.

Yagoohoo!gle

Kanske mest en lustig teknisk bagatell, men vem vet: möjligen kan den användas i pedagogiskt syfte för att visa på hur sökmotorernas index skiljer sig åt. Döm själva, ta en titt på det som till och med den 1 juni går under benämningen Yagoohoo!gle, och därefter byter namn (och framförallt utseende) till jaguhugel eller Twingine.

Upphovsmannen heter Asgeir S. Nilsen och driver en blogg. Där kan ni läsa mer om hans arbete.

Ola

Att visa var eller hur?

Återigen pågår det en intressant diskussion på Skolbib-listan. Under rubriken Tankar från en bromskloss diskuteras projektet Fråga biblioteket. I ett av de senaste inläggen i den här debatten beskrivs huvudfrågan på det här viset, (av Berit Hedberg):

Detta är väl en fråga som vi alla brottas med , såväl på folk-som skolbibliotek. Vilken är vår främsta uppgift - att svara på frågor eller att visa vägar att gå för att hitta  till svaren. Hur viktigt är det för skolan att eleverna lär sig att hitta svaren "på egen hand"?

Samtidigt som jag läser detta får jag ögonen på en intressant artikel - via en annan ofta spännande lista, jESSE - med den lockande titeln In defence of stupid users. Artikeln, som är skriven av en Todd Miller och som jag menar har en viss om än avlägsen koppling till Skolbib-debatten, diskuterar bland annat utifrån skillnaden mellan Google och sökredskap framställda av bibliotek, vad informationsspecialisters primära uppgift är. Millers uppfattning är att Google ger användarna vad användarna frågar efter. Hans slutsats är:

The job of information professionals is not to make all users into information professionals. Our job is either to give them the right tools for the job or do the job for them.

Artikeln publicerades i Library Journal den 15 Mars, 2005.

Ola

Pippi på biblioteket

Från Information Literacy Weblog fick jag tips om denna sida som visar några marshmallow-pippi-fåglars forskningprojekt på ett bibliotek.

Om ni tyckte det var lite kul så kan jag rekommendera "Fyra hönor och en tupp" av Lena och Olof Landström.

Malin Ögland

Library science?

Det är inte en särskilt ny artikel och den är rätt korkad, men - tycker jag - det är ett rätt komiskt utfall. Frågan är: har verkligen biblioteks- och informationsvetenskap något med vetenskap att göra. Dåvarande biologistudenten Sonny Barari vet vad han tycker. Han skräder inte orden i artikeln:

Library Science degree: file that under 'stupid'. Daily Bruin Online, March, 2002

Ola

Library Girl

Jag inser att det kanske inte finns någon direkt koppling till pedagogik i det här inlägget, men jag har svårt för att undanhålla er ett stycke tonsatt film så här om fredagseftermiddagen. Från Norge kommer

Library Girl

Uppsnappat via e-klumme

Ola ;)